Träningar
Kategori: Allmänt
Förra söndagen åkte jag och Corona till enhörna för att träna dressyr för Gunilla Åkerman.
Vi gör det varje gång hon har träningar, vilket nu har varit ungefär var annan till var tredje vecka.
Det är superkul varje gång och Corona är så duktig!
Martina var snäll och följde med som lasthjälp och fotograf.
När Corona var liten lastade hon sig själv, men efter en incident med rullgardinen när hon var 2,5 år gammal, har hon blivit svårare att lasta.
Men det går bättre och bättre och jag är säker på att hon kommer att lasta sig själv snart igen!
När vi hade lastat ur kom jag på att jag hade glömt något väldigt viktigt... HJÄLMEN!
Jag glömde ridhjälmen i stallet!!
Jag skulle inte hinna åka och hämta den eftersom den var en halvtimmas resväg enkel resa och jag skulle rida om ca 45 min.
Jag berättade för Gunilla att jag glömt min hjälm och frågade om jag fick rida lektionen utan hjälm.
Det fick jag, så då fick det bli så.
Jag rider annars alltid med hjälm i stort sett.
Om jag skrittar till eller från hagen kan jag rida utan, men detta var första gången någonsin som jag red ett helt pass utan hjälm.
Corona var högbrunstig och ville stanna så fort vi red förbi en annan häst.
Hon var lite ofokuserad på grund av detta, men jobbade på bra ändå.
Hon är ju bara fyra och när vi är och tränar är det bara bra att vi får något extra att träna på.
Hon blev trött fortare än vanligt, men jag tror det berodde på att hon inte gått dressyr på en vecka.
Vi tränade i lite högre form och körde lite sidvertsrörelser som vanligt.
Hon börjar bli riktigt fin i galoppen och jag ser fram emot nästa träning!
Jag ska försöka hitta en pay n ride eller klubbtävling i dressyr innan jag åker utomlands 7/9.
Till 2017 ska både jag och Corona lösa licens och komma ut lite mera.














Igår var Bea här för första gången på länge och tränade hoppning med Corona.
De tränade en enkel kombination med ett språng mellan hindren.
Corona var supertaggad och jätteglad över att få hoppa igen!
Hon börjar bli riktigt säker på hinder och tvekar inte alls som hon gjorde förr.
Hon är kvick i fötterna och löser uppgiften bra, även om hon råkar komma fel ibland.
Eftersom hon inte hade hoppat på länge så började de med kryss och sedan räcken på 70 cm, så att det skulle vara enkelt för henne.
Det är så roligt med unghästar!
Man märker och ser så väl hur de utvecklats och jag har ju haft privilegiet att jobba med väldigt trevliga unghästar med hög ridbarhet.
Jag vill jobba med det här i framtiden om min kropp tillåter.














