Att sälja häst
Kategori: Allmänt
Vi pratade mycket om både Nessie, hennes mamma Siggan och om spekulanternas hästar.
De fick hämta Guinness i hagen, ta in henne i stallet och pyssla och klappa lite medan vi pratade.
Guinness var ganska misstänksam i jämförelse med hur hon brukar vara och visade lite mer attityd än normalt.
Men de fastnade för henne.
Vi tog in hästarna i boxhagen för att kunna visa Siggans och Nessies gångarter.
Nessie rör sig helt fantastiskt!
Fjädrande, lätta, stora steg och graciösa rörelser.
De bestämde sig för att köpa henne om jag fick ordning på hennes mage som varit dålig till och från.
Det kändes så bra att Guinness skulle få ett eget hem.
Ett hem som jag själv föreställt mig att hon ska ha.
Men dagen efter hörde de av sig och sade att de hade ändrat sig.
De tyckte att det innebar en risk då de vill använda henne i avel eftersom Siggan har hovbroskförbening.
Siggan nedärver inte sin åkomma.
Den är inte medfödd.
Siggan hade pågående förbening när hon var 14 år.
Hade det varit medfött hade förbeningsprocessen varit klar vid kanske 5 års ålder.
Kanske borde jag behålla Guinness tills hon är två år så att jag kan friröntga henne från hovbroskförbening innan jag säljer henne.
Jag vet att Siggan inte nedärver åkomman mer än hästar som inte har den.
Men det enda man som köpare har att lita på är mitt ord eftersom jag inte har några skriftliga utlåtanden.
Jag skulle inte lita på det.
Inte när det gäller en främmande människa som dessutom kan tjäna pengar på att ljuga om det.
Hovbroskförbening är inte något som ses allvarligt på inom halvblodsavel.
Det är så vanligt och i regel får halvblod aldrig ont av det om inte hovbroskförbeningen fraktureras, vilket är ovanligt.
När det gäller ardenneravel så får man inte avla på ärftlig hovbroskförbening (medfödd hovbroskförbening) eftersom det i regel orsakar hälta för hästar som är så tunga och har lägre trakter som kallblod.
Hovbroskförbening är en åkomma som de flesta inte har någon kunskap om.
Man har hört att det är ärftligt, farligt, ofarligt men ofta inte mer än så.
Det finns två olika typer.
Den medfödda, som är ärftlig och förbjuden inom avel bland de flesta kallblodsavel, men inte har någon betydelse för halvblod.
Sedan finns också den vanligaste typen, den som orsakas av sk. Trauma eller yttre våld.
Den typen är inte ärftlig oavsett vilken ras det gäller.
Det är den typen Siggan har.
Det har forskats massor kring åkomman.
Forskning har visat att ardenner framförallt nedärver det.
Men resultatet gällande halvblodsavel är diffust eftersom halvblod har medfödd hovbroskförbening i lika stor utsträckning oavsett om föräldrarna har det eller ej.
Man har diskuterat huruvida halvblodsaveln bör ha restriktioner för åkomman eller ej, men mig veterligen har de ännu inte fattat beslut om restriktion.
Senast jag ringde ASVH var innan jag skickade iväg Siggan på insemination när Guinness blev till.
Då gav de mig grönt ljus.
Jag vet däremot inte om det kommit restriktioner gällande hovbroskförbening i halvblodsaveln efter 2014.
Jag har full förståelse för att folk drar öronen åt sig när det gäller åkomman när det gäller kallblodsraser.
Men för halvblod är det i stort sett helt ofarligt.
Det är väldigt få halvblod som överhuvudtaget känner av åkomman och ännu färre som får sådana problem att det går ut över deras ridbarhet.
Just nu känns det som att det bästa skulle vara att ha kvar henne i två år till och friröntga henne innan jag säljer henne.
Frågan är bara om jag har den möjligheten.
Jag har för många hästar.
Men det är viktigt för mig att Guinness hamnar rätt.
Jag tycker inte om att sälja hästar, jag förlorar kontroll över deras liv, deras välmående, deras öde.
Men jag kan ju inte behålla alla.
Jag har varken tid eller råd eller möjlighet.
Jag önskar att jag hade det, men att önska hjälper inte.
Jag tror verkligen på Guinness.
Hennes potential är enorm, kanske tillochmed gränslös.
Jag vill att hon ska tävlas, visas, bedömas och jag vill att hon ska få föra sina gener vidare till flera generationer av vackra, svenska hästar.
Då måste jag hitta rätt hem.
Det som är viktigast av allt är att hon får vara en lycklig häst.
Att hon får kärlek och får ha hästkompisar och mat och vatten och bra vård.
Det är i slutändan alltid det viktigaste.
